I morgon har vi i SMF Mitt vårat årliga Klubbmästerskap. Jag har anmält 4 st i petclass (stackars Farbror Blitz blir själv hemma hela dagen) och ska snart sätta igång med deras skönhetsbad. Dom får först bada, sen fönade torra, får klorna klippta och filade, tassarna insmorda med salva, öronen rengjorda och sen ska dom vara "fit for fight" tills i morgon.

Pälsmonstret Filip fick sitt bad i onsdags. Han har SJUKT mycket päls den killen! Jag snaggade honom kort tidigare i somras när det var så hiskeligt varmt, och nu har den växt ut igen. När han väl hela pälsen var genomdränkt under vattenkranen, var han så tung så han var helt oförmögen att röra sej! Så det blev ett snabbt bad, först schampoo och sen massor av balsam. Sen dax för det jobbiga...att få honom torr!! Efter en halvtimme med fönen så började det lukta bränt...av fönen inte av Filip...så det var bara att avsluta och han fick gå tillbaka till buren. När jag sen på kvällen, typ 8 timmar senare tar upp honom för att kamma, så är han fortfarande fuktigt!! Fram med fönen igen, och nu så blev han riktigt torr...och utkammad.

Köpte ju Filip mest som en lite kul grej, jag ville ha nåt att ställa i framtiden och tänkte det vore kul med ett klippt långhår. Lite baktanke var det även med tanke på min ev framtida domarutbildning. Hade ju några sjukt fula sheltisar i början av min raskarriär, och dessa var långt ifrån rastypiska...så nu ville jag ha något snyggt och rasmässigt bra att öva på.

Så det blev Filip, egentligen ville jag ha en hona men jag smälte ju direkt när jag såg att han var näst intill helt golden...jag och mina goldens (usch vad jag saknar dom)

Jag var ju himla duktig där ett tag och lyckade hålla honom i päls så pass att han fick ett Cert och en BISjr 4 placering. Men sen kom våran flytt vilket inte gav mej ordentligt med tid över för att rulla om honom varenda dag, dessutom kom den här hiskeliga värmen och jag såg att han mådde riktigt riktigt dåligt med all sin päls...så då åkte saxen fram, och han fick flytta ihop med våran gammelfarbror Blitz...vilket var en succé, dom blev riktigt bra polare på en gång!

 Filip hade då han rullades lite knepigt temperament, han ville inte gärna fångas i buren utan for runt som en galning! Sen gillade han verkligen inte när rullen skulle sättas dit, själva kamningen var och är inga problem.

 Men så fort han slapp rullen och fick en kompis blev han riktigt trevlig att hålla på med...tills för nån vecka sen...han har helt plötsligt börja hugga efter mina händer! När han är på golvet och springer och jag sätter mej ner för att klappa så hugger han så fort jag kommer i närheten av hans huvud. Kroppen är inga problem att klappa, men huvudet är visst känsligt. Lika så om jag stoppar ner handen i buren så hugger han efter mej...riktigt riktigt läskigt!

Jag är ju onekligen lite orolig för mina barns skull, burarna står ju öppna uppetill, så barnen kan kånka och bära på sina marsvin bäst dom vill...men nu känner jag att jag måste nog stänga till killarna...vill inte riskera att nån av barnen blir bitna...

Saknar det här med marsvinsbäbisar, och det skulle vara himla trevligt med en långhårskull nån gång...men jag vet allvarligt talat inte om jag är så sugen på att avla på det där temperamentet??

Filip har en stamtavla som är helt suverän, med idelt toppdjur, sen hans päls! Men, jag har alltid tyckt att temperamentet spelar en himla stor roll i det hela...himla svårt!

Kan ju även tala om att min allergi är under kontroll, får lite nysattacker emellanåt, men fullt hanterbara...känns skönt att kunna ha lite marsvin kvar ändå...

Johanna fyller ju tonåring om några veckor, och hon fick sin födelsedagspresent lite tidigare än vad det var tänkt.

Det blev en sån här...en Nikon D60 systemkamera....

Så i kväll har det fotats för fulla muggar! Men av alla 200 bilder som lagts in i datorn så har jag valt 3 st bilder på mina ungar.

Först ut Jennie....

Sen har vi Daniel, eller Diddi som han kallas till vardags...

Och sist ut Johanna, helt vanlig utan en massa smink och framförallt glad och tillfreds med livet!

Har länge väntat på att gräset på våran lilla plätt ska bli klippt...men så blev det äntligen av, våran livs levande gräsklippare Blitz ställde gärna upp...utan krav på ersättning =)

Alltså jag förstår inte hur folk orkar? Orkar att lägga ner energi och kraft på att häva ur sej elakheter åt andra människor som dom inte känner, och skriver saker som dom inte för en sekund skulle våga säga "öga mot öga"

Jag har fått två kommentarer här, båda så konstiga och "weirda" så jag inte behagar att publicera dom, men ska ändå passa på att ge en kommentar...

Kan ju tilläggas att båda kommentarerna var skrivna av anonyma personer...förvånad?

Den första var en kommentar om ett inlägg jag gjorde 2007!!! Då det var aktuellt att importera goldens från Danmark och jag efterlyste nån som skulle åka sträckan Fredrikshamn - Göteborg. Nu fick jag en kommentar med en låååååååååååååååååååååååååååååågn lista på vad som gäller när man importerar smådjur...och bla bla bla "det här borde du kanske tänka på innan och ännu mer bla bla bla...DAAAAHHH! Varför gör man en sån här kommentar???? Nästan 2 år senare???? Och speciellt nu när slutat med aveln, och att importera djur aldrig kommer att hända. Det skulle jag tycka vara MYCKET intressant att få reda på!

Kommentar nr 2...handlade om när vi fick tillbaka våran katt Findus, var tvugna att raka av honom pälsen för hela han var en enda tova med sår och annat i huden som följd. Sen lyckades ju han smita ut och försvinna....

Nu skrev någon en kommentar till detta....att jag först rakar av katten pälsen och inte orkar lyfta mitt feta arsel för att förhindra att han smet ut och ev frös ihjäl.

Jodå söru, jag har ett rätt fett arsel ska du veta, men nog lyckas jag lyfta på det både en och två gånger dagligen ;)

Du som skrev den här kommentaren har aldrig haft katt själv, det kan vi ju alla vara rungade överens om. Åtminstone inte en katt som större delen av sitt liv levt utomhus och nu blir tvingad att hållas inomhus mot sin vilja. Hade du haft en sån katt hade du varit fullkomligt förstående med att allt en sån katt har i huvudet är att få komma ut! Den tar varenda tillfälle i akt att smita ut när nån vuxen eller barn öppnar dörren. Att försöka hålla en sån här katt i koppel tex inomhus är lönlöst, det kan jag nog dom som provat hålla med om.

Och den här morgonen hann vi helt enkelt inte med i Findus svängar. Trots försiktigt öppnande av dörren, fot i vägen och gud vet vad så smet han ut....

Så att påstå att jag inte orkade lyfta på mitt feta arsel tycker jag är riktigt riktigt taskigt att häva ur sej....ta i stället dina besservisserfasoner och tala om för oss vad vi i stället skulle göra? Skulle vi hålla honom i en bur, kanske? Så han hade suttit och gråtit hela dygnet runt? Ha honom i koppel inomhus kanske??? Lika mycket gråt där oxå kan jag lova.

Fy fan vad jag hatar denna sjukdom! Allt för många i min omgivning blir drabbade och dör, tycker jag. Så grymt och så himla orättvist! Jag uppmanar verkligen alla människor, som har en slant över och vill skänka till nån fond, gör det till Cancerfonden och speciellt till Barncancerfonden!

Ett minne från Furuvik i onsdags....en DE White och en DE Golden Alpaca!...nähä, det var inga marsvin...men färgerna stämde ju iallafall =)

Idag har jag gjort nåt riktigt riktigt "förbjudet"...jag har köpt ett marsvin i djuraffären...förlåååååt!

Men jag kunde ju inte bara lämna kvar henne där, bland alla skränande och skrikande papegojor...det förstår ni väl? Och hennes burkompisar bara mobbade henne hela tiden...

Vi har döpt henne till Semlan, hon är ett långhårsmonster med virvlar lite hur som helst, så gott som helvit, lite golden på rumpan och dassigt choklad/zobel runt ögonen...och en helt underbart pussvänlig rosa nos!

*suckar ljudligt*

Uppskattningsvis runt 2 månader.

Vad gör man inte när man inser att man börjar bli lite väl tunnhårig? Jo, man tar ett alpacamarsvin och lägger på flinten =) Tyvärr hade som inget som matchade min hårfärg..så det fick bli en blek golden...alias Filip von Krulltottis...