Jag har en sådan innerlig önskan....en önskan att jag kan finna sinnesro...att allt får ett slut och jag får känna lugn och frid...hjälp mej snälla du att finna den känslan...en sista gång...den allra sista tjänsten jag ber dej om...hjälp mej!

Tog mej en rejäl sovmorgon i morse, barnen är ju hos sin pappa den här veckan. Så jag känner mej för en gångs skull rätt så pigg och utvilad.

Ska ta tag i tvätthögen och alla dammtussarna tänkte jag. På med bra musik så går det lekande lätt!

Appropå dammtussar, jag och Jennie var inne på djuraffären för ett tag sen, och i en bur fanns det en hel hög med små gråa möss...Jennie tittade på dom en stund och frågade mej sen "-Mamma, är det där såna där dammråttor?"

Tänk att ett enkelt telefonsamtal kan få en att genast må rätt så bra! Att få höra att någon från högre instans faktiskt bryr sej om mej och vill hjälpa till för att få saker och ting att fungera med allt. Så den här helgen kanske inte blir så trist och tråkig ändå...

Gillar den här låten skarpt, skön helt enkelt. Tillägnar den till... ja du förstår nog när du lyssnar....

Inga mer kräkningar och inget mer bajseri...magsjukan ser ut att vara utrotad för denna gången *phiiuuu*

Båda barnen har ätit fiskpinnar och potatismos som fortfarande är kvar i magen. Dom ville ha nån form att fredagsmysgodis och det mildaste jag kom på var popcorn. Så det har dom knaprat i sej och det verkar oxå stanna kvar.

Själv känner jag varken illamående eller någon orolig mage, så jag hoppas innerligt att jag klarar mej.

Kl 20 är det säsongspremiär av ett av mina favvoprogram, "Så ska det låta" Så då skruvar vi upp volymen, klarar strupen och sjunger hej vilt!

Let´s Dance har jag slutat titta på för flera avsnitt sen, när jag började inse att den där feta valrossen Willy inte röstades ut. Tycker programmet är pinsamt, när svenska folket premierar de kändisarna som dansar sämst!

Annars har min fredag varit oförskämt lugn, barnen var hos pappa en stund och jag passade på att handla lite. Min lilla röda "brädiväng bil" går som ett skott (för er som inte vet vad en brädiväng bil är, så är det ett familjärt utryck för en liten bil som går som ett skott!)

Jag hoppas nästan att verkstaden anser att min krockade bil inte går att laga, så jag får pengar från försäkringsbolaget...vore rätt så trevligt att kunna slänga in lite pengar på det billånet.

Hur som helst, trots en lugn dag så har jag rätt så ont i nacken...bådar jäklar i mej inte gott!! Är livrädd att jag ska få några bestående men av den här krocken. Jag menar, man läser ju ideligen om folk som strider med försäkringsbolag osv pga av deras whiplashskador, och får ingen som helst hjälp någonstans ifrån. Det gäller väl att besöka läkare varenda gång det gör ont, så det finns dokumenterat.

Det gör ont i nacken, från bakom örat, och hela vägen ner i axeln...

Jag har iallafall tänkt att jobba igen på måndag, så får jag väl se hur det känns...

I morgon lovar dom att vädret här i Falun ska bli strålande sol och + 7 grader...inte helt fel!

Jag och Daniel har fixat till en sparbössa, gjorde en av en petflaska. Plättlätt, bara att skära en liten skåra längst upp och försegla korken med silvertejp. Meningen är att petflaskan ska fyllas med guldpengar och femkronor och bli en semesterkassa tills i sommar. Planerna är att ta med barnen och tillbringa en helg på hotell vid Kolmården. Ska bli kul att se hur mycket vi lyckas spara ihop tills i juli Vi började i onsdags och vi har redan 50:- där i =)

I går började min barnvecka. Sedan M och jag separerade så har vi varit lite flexibla vad gäller var barnen ska sova, dom har fått bestämma själva. Men nu kände vi att det var dags att få lite struktur i det hela, så vi kör så att vi byter på torsdagarna. Så nu är det min vecka tillsammans med ungarna. Det känns fortfarande rätt så konstigt att betrakta sej själv som ensamstående förälder.

Skrev ett låååångt inlägg i går, men när jag tryckte på spara så kom den underbara sidan "websidan kan inte visas" upp...*morr*

Nåja, försöker väl komma ihåg vad jag skrev.

Fortfarande stel och ont i nacken, men halskragen är helt sjukt obehaglig så den har jag skippat. Försökte köra lite bil igår men det gick inget vidare när jag har problem att vrida huvudet åt vänster.

Har sovit dåligt pga smärtan så jag var dödens trött hela dagen. Tänkte få sova en stund är M kom hem från jobbet och kunde ta ungarna en stund. Vid två började Jennie se hängig ut och så satte hon igång att kräkas. Nåja, M får förbarma sej över henne. Men han blev oxå kräklig så det var bara att spotta i nävarna och ta hand om sjukt barn.

Så em/kvällen igår gick till att tömma kräkhink, dricka te och cola för att hålla mej vaken, trösta, torka bajs efter nu magsjuk son....

Jag tror inte på Gud, men jag tror på att allt som händer i våra liv har en mening. Men nu börjar jag tvivla i min tro. Vad har allt det här för mening egentligen. Hur mycket ska jag prövas? Vad är mitt uppdrag?

Jag tycker det räcker nu, så mycket sämre psykiskt kan jag inte må!

Gränsen till att få avsluta det här skitlivet är rätt så tunn kan jag säga. Men varje gång dessa smutsiga tankarna övertar min hjärna slår jag dom snabbt ur världen och tänker på mina barn. Min barn som behöver sin mamma, en mamma som för tillfället är en rätt så trasig och tilltuffsad mamma...men nånstans långt här inne finns jag, Ulle och mamma, som jag vet att så många faktiskt tycker om.

Sen finns det vissa som verkligen hatar mej vilket jag tycker är oerhört tråkigt. Men det är deras problem att ödsla tid och energi på att hata, istället för att släppa och gå vidare med sina liv och lämna mej, Daniel och Jennie ifred! Bittra jävla människor säger jag bara. Det enda dom två har i sina tankar är hat, bitterhet och ondska. Att ni bara orkar hålla på undrar jag? Finns det verkligen inte viktigare och framför allt roligare saker i era liv att ägna er åt? Eller går hela er vardag och era tankar ut på att skada så mycket som möjligt? Ni har ju fått som ni velat, det är ni två nu så vad är problemet? Släpp och gå vidare och låt mej vara, please!

Vad jag önskar just nu är lugn och ro i våra liv. Att jag får ägna all min lediga tid tillsammans med dom så att jag ska kunna bli den där glada mamman igen.

Dessutom har jag planer på att byta till en mindre lägenhet. Finns ju ingen anledning att bo i en 4 nu när det är bara jag, Daniel och Jennie. Så vi få se om jag hittar nån trevlig 3a som vi kan flytta till framåt sommaren. Dessutom sparar vi en del pengar =)

Ja just ja, jag har anmält Filip till utställningen i Örsundsbro i maj.

Så här ser min bil ut efter en närkontakt med en buss i morse...

Själv har jag en lindrig form av whiplash och ska gå med halskrage i några dagar... 

Klockan är snart åtta, och jag ska snart gå å lägga mej att sova. Har ett svårt beslut som jag måste fatta i morgon. Ett beslut som kommer påverka mitt liv i fortsättning, och som kommer kan få tråkiga konsekvenser för vissa, men glädjande för andra.

 Jag ska ta beslut, och fråga mej själv, om hur jag vill leva mitt liv, vad är livskvalitet för mej? Det är i och för sej inte ett beslut som kommer gälla resten av livet utan i 4 år framåt...

Men det känns svårt, väger för och emot, för och emot...om och om igen! Väljer jag det ena, kommer jag troligtvis må bättre själv, men såra flera andra. Och väljer jag de andra kommer jag såra mej själv, men i stället glädja andra....förstår ni mitt dilemma?

Nej, jag tror jag tar och sover på saken...