En bild på mej och min son Daniel...

Både jag och min man är födda -67 och vi kom att prata om hur vi haft det under våran uppväxt. Vi kom fram till att mycket var lika.Jag är uppväxt i en bostadsdel som heter Källviken, belägen alldeles vid sjön Runn några kilometer från Faluns centrum.Vi var ett gäng, både killar och tjejer, som lekte JÄMT! Vi lekte först hela dagarna i skolan och sen efter skolan. För att inte tala om hela helgerna!Då fanns inte datorer och tvspel. Man lekte, och då framför allt ute. Eftersom vi alla bodde vid sjön så präglades ofta våra lekar med nåt som hade med just sjön att göra. På somrarna badade man ju ständigt. Även om det spöregnade. Vi hade små gummibåtar som vi rodde runt med i viken. Vi fiskade och vi sov i tält. Vi byggde helt fantastiska kojjor i flera våningar!På vintern var man oxå på sjön, åkte skoter, skridskor, skidor, slalom i backen som låg nästgårds.Enda gångerna man var inomhus var när det var mat, eller dax att gå och sova för kvällen.Då fanns det bara två tvkanaler, och den första sändingen på dagen var kl 17, Språka på serbokratiska...å det ville man ju inte gärna kolla på. Man fick vänta till det var Sveriges Magasin med Drutten och Gena, som visade nån mysko tjeckisk tecknad film om en mullvad som man inte fattade ett ord av vad den sa.Eller så var det John Blund med Lennars Svan...å alla andra underbara barnprogram. Nej, jag har inte tagit skada av Staffan Westerberg! Snarare tvärt om skulle jag vilja säga.Men vad jag vill komma till är att när jag var liten så var man ALLTID utomhus. Vi var oxå sällan sjuka. Jag kan inte minnas en av mina vänner som var överviktiga. Kan heller inte minnas att nån var allergisk. Vi cyklade, cyklade och cyklade var vi än skulle. På vintern GICK vi genom skogen till slalombacken, bärandes skidor och pjäxor och hade vi tur så var det nån förälder som förbarmades över oss och hämtade på kvällen. Både jag och min man har konstaterat att vi båda hade en mycket lycklig och bekymmerslös barndom. Det var aldrig snack om några kroppsideal inte! Alla lekte med alla, både killar och tjejer och nu snackar vi om åldrar upp till tonåren.

Idag tänkte jag skriva om nåt lite roligare...inte ska nån puckad skräcködla, modell Jurassic Park, få mej på fall och deppa ihop totalt...INTE. Så nu är jag back on track igen =)Jo, igår var jag och barnen på teknikverkstan, som ligger uppe vid Gruvan. Där får ungarna (ja vuxna oxå för den delen) experimentera om allt möjligt. Igår fick man göra Slajm. Jag skulle göra en båt av papptallrik, sugrör och klädnypor, men lyckades skära mej i fingret på saxen så hela båten blev nerblodad...så ungarna fick experimentera själva.Jag är ju född i slutet på 60 talet. Jag minns att jag köpte slajm när jag var liten. Det var grönt, luktade vidrigt och låg i en halvstor burk. Men vad jag inte kan minnas är...vad i helskotta hade man slajmet till??? Minns att det var kallt, halt och var nästan som grodrom att ta i....men inte vad jag lixom gjorde med det? Hade man det bara i händerna och "halkade" omkring med det eller? Eller kastade man det i nacken på nån och ropade -"Se upp, här kommer en jättesnorbobba!"?Troligtvis tyckte jag det här med slajm var jätteäckligt och har helt enkelt förträngt vad det användes till.Slajmet som min dotter gjorde igår, står här i en burk. Det är inte grönt utan gult. Jag frågade henne vad hon skulle ha det till. Fick till svar -"Vet väl inte jag heller"Nej, just det, då var det förklarat. Slajm är en totalt värdelös materia som inte fyller någon som helst funktion i världen, utom att vara äckligt....