Direktlänk till inlägg 15 juli 2008
I morgon ska jag göra något som jag aldrig gjort i mitt liv förut. Jag känner mej fullkomligt skräckslagen och har ingen aning om hur jag ska bete mej?
Enda gången jag haft den här känslan var inför min första förlossning, då h jag inte hade en aning om vad som komma skall....likaså känner jag inför morgondagen....
Jag ska ta farväl av en mkt nära anhörig som bara har några dagar kvar att leva. Hur gör man? Gråter man hejdlöst, pratar man fina minnen, tackar man för tiden tillsammans...HUR FAN GÖR MAN???????????
Jag var med när min farmor avled för snart 12 år sen (4 dagar innan min Johanna föddes) men då var det skillnad, för hon var medvetslös den sista tiden. Nu ska jag träffa en människa som är helt och fullt klar i huvudet....
Stunden i morgon, när jag går därifrån vill jag inte tänka på. Och vad säger man då? "-Hej då, har det så bra"....eller VAD????
Jag fixar inte sånt här när jag känner att jag har noll koll på vad som kommer att hända.
Jag tackar gudarna att jag har semester! Och det hela nästa vecka oxå, eftersom jag måste ta hand om min mamma när det hela är över.....
Jag vet att det är flera vänner som läser min blogg, även en del som har planerat besök hos mej framåt helgen...snälla, ni är varmt välkomna tillbaka en annan gång, men inte den här veckan....
Nu tänker jag ta upp ett ämne, som gett mej lite funderingar. Det här med vaccinationer av barn. Min äldsta dotter Johanna har nyss fyllt 16 år. Hon har endast fått sprutorna som skyddar mot polio och stelkramp. Och dom fick hon som liten. Den ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 |
13 | |||
14 | 15 | 16 |
17 | 18 |
19 | 20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 | 25 | 26 |
27 | |||
28 | 29 |
30 | 31 |
||||||
|