Direktlänk till inlägg 19 juli 2008
Jodå, jag lever, men inte så värst mycket mer..själva livet går på verklig sparlåga just nu. Jag far som en skottspole mellan Grycksbo och Slaggatan/mamma och stöttar henne så gott det går. Än är det "krut i gubben" men livslågan börjar så smått ebba ut. Jag hjälper mamma så gott det går, men hon har inte sovit på flera dygn nu, så jag är lite orolig när hon kommer att kollapsa? Jag hoppas innerligt att detta är över inom snar framtid, framförallt för Ns skull, som har fruktansvärda plågor. Han vill inte gärna öka morfindosen, pga att han vill vara vaken och med...
För mammas skull så hon får frid i själen...
Fy helvete, har fullständigt förträngt tankarna hur det kommer bli sedan, när allt är över? Är det min tur nu, att ta hand om och vårda min mamma, så som hon vårdat mej som barn? Är det min skyldighet?
Just nu känner jag mej helt kaotisk inombords. Jag är hungrig men känner bara avsky för att äta. Det kvittar om jag är hungrig eller inte.
Väntar bara på att telefonen ska ringa igen, och jag får hasta iväg (bara för det så ringde den i morse 05.10, (nån jävla utlänning från långtbortistan som ringt fel)
Folk skickar mail, vill köpa det och det marsvinet....och jag orkar bara inte bry mej! Vaddå köpa marsvin...återkom nästa vecka så kanske jag orkar engagera mej??+Lever som i ett vaccum....eller såna där in i helvete dryga försäljare!!!! Snälla, hör bara av er om det är jätteviktig, jag vill inte prata med er just nu!!!
Nu tänker jag ta upp ett ämne, som gett mej lite funderingar. Det här med vaccinationer av barn. Min äldsta dotter Johanna har nyss fyllt 16 år. Hon har endast fått sprutorna som skyddar mot polio och stelkramp. Och dom fick hon som liten. Den ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 |
13 | |||
14 | 15 | 16 |
17 | 18 |
19 | 20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 | 25 | 26 |
27 | |||
28 | 29 |
30 | 31 |
||||||
|