År 2008 börjar lida mot sitt slut, och det är väl dax att summera det hela...

Om jag fick välja skulle jag nog vilja radera hela det här året, om det gick! Hur jag än försöker så kan jag inte minnas något bra som hänt???

Jo, kanske några tillfällen som glimmade till finns det nog om jag gräver riktigt långt ner i säcken.

Vi började året med att importera ett gäng fina goldensavelsdjur från Danmark. Men det var inte bara djuren som kom hem till mej, utan även ringorm. Efter veckor, ja månader av sanering (började i mars) och ca 8000 i veterinärkostnader och mediciner, så blev äntligen djuren friskförklarade i juni (eller när det nu var) Även jag fick det och det var nästan svårare att bli av med det på mej, än på djuren.

Har även förlorat en del fina championhonor i samband med dräktighet...

Utställningsmässigt finns det inte något direkt att skryta om...skulle vara den sista utställningen jag var på då, när Ella blev BISPet 2 och min uppfödargrupp blev 3a...men annars har jag inte ställt ut så värst mycket, just pga ringormen.

Sen har vi helvetessommaren, då jag förlorade en nära anhörig i cancer. Sorgearbetet pågår fortfarande och saknaden är enorm!

Sen fortsätter vi med min äldsta dotter som började må himla dåligt, och ville ta sitt liv, skolan funkade inte osv osv...många många samtal på BUP blev det, och de pågår fortfarande.

Nej fy fan, 2008 vill jag bara radera....nu hoppas jag innerligt att 2009 bara har gott att tillföra! Till att börja med får jag hem 3 st fina avelshonor, golden dutch, i början av januari, 2 är champions. Sen har min marsvinsvän J, lovat att han kan ta med djur hem åt mej när han åker över till England i slutet av januari. Så jag håller för fullt på att jaga dutchuppfödare. Behöver en avelshane och ev nån till hona. Sen ska här göras finfina goldendutchar! Jag saknar mina goldens emellanåt, men jag har penionärsdamerna Grace och Melina kvar, som jag kan pussa på när saknaden blir för stor. Men jag gillar bara mer och mer dessa dutchar, en himla trevlig variant måste jag säga!

Sen hoppas jag även innerligt att min dotter får tillbaka sin livsglädje igen. Det gör så ont i min själ, när jag ser att hon mår dåligt...