Vaknat upp med en alldeles mör kropp och hjärna. Tillbringade hela dagen i går i Kungsgården på våran marsvinsutställning. Jag hade som vanligt hand om sekretariatet och det krävs att man är rätt så allert hela dagen när alla resultat ska bokföras. Hade inga egna djur att ställa och det var rätt så skönt.

Blev så glad för alla varma ord och all omtanke jag fick av mina "marsvinskollegor" Det är tydligen många av mina vänner som läser min blogg och vet vad jag går igenom. Tack alla!

Idag återstår efterarbetet till utställningen, resultat ska skickas in till olika personer osv. Men allt går så mycket lättare den här gången tack vare att allt är bokfört via datorn...så allt finns sparat och bara att printa ut eller skickas i väg. Förut fick allt skrivas för hand och det tog sin lilla tid innan allt var sammanräknat osv.

Idag strålar solen och det är nån plusgrad. Min Jennie ska åka Barnens Skidspel på Lugnet i eftermiddag, troligtvis tillsammans med ca 1500 till barn...och alla deras familjer med mormor och morfar osv...så det kommer nog bli rätt trångt där uppe! Men Jennie är laddad, jag tyckte hon skulle ladda upp med havregrynsgröt, men det tyckte inte hon...

Ja just ja, Melodifestivalen! Sämsta låten vann...jag fixar inte hennes nasala röst, och att det hela tiden låter som hon ska börja gråta när hon sjunger. Sen att hon är liten och söt tror jag inte går hem i stugorna runt om i Europa...

Det är kväll. Det är på kvällen det gör som mest ont. Ont av ångesten som plågat mej hela dagen. Ont av saknaden som skurit djupa revor i mitt inre. Ont av oron som gnagt stora hål i min själ. Kanske kanske gör det mindre ont i morgon när jag vaknar...

Jag undrar så hur du har det. Är du ledsen? Har du någon som tröstar dej och torkar dina tårar? Har du någon som kramar dej och ger dej kärlek? Älskade barn...för mitt barn kommer du alltid att vara och jag kommer alltid att vara din mamma, det finns det ingen i hela världen som kan ändra på!

Jag önskar så att jag fick hålla dej här i min famn, för en liten stund bara...bara ett kort ögonblick...att få se in i dina vackra mörka ögon och säga förlåt...för att sedan släppa dej fri igen. Ge dej friheten så du kan välja vilken väg du ska vandra vidare på, där i vägskälet.

Jag vet att du gjort ditt val i livet, men jag hoppas innerligt att vi någon gång i våra liv kommer finna varandra igen...att vi kan mötas som mamma och dotter...

Jag finns här...om du vill.

Hittade följande på en läkarsida, symptom för sk utbrändhet.

• känslomässig utmattning....CHECK
• okänslighet för andras behov....CHECK
• låg prestationsförmåga....CHECK
• trötthet....CHECK
• brist på energi....CHECK
• lättirritabilitet....nja
• minnessvårigheter, särskilt av korttidsminnet....CHECK
• koncentrationssvårigheter....CHECK
• ångest...CHECK
• nedstämdhet....CHECK
• bristande sexlust....?
• sömnsvårigheter....CHECK
• muskelspänningar....CHECK
• magkatarr....CHECK
• huvudvärk....CHECK
• smärta....nja

Undrar just om det är min journal dom har tjuvläst?

Har varit med barnen ute hos morfar hela eftermiddagen. Åkt fyrhjuling och grillat korv. Men det är helt sjukt så mycekt snö det är överallt! På våran uteplats har vi nästan 60 cm...snö snö överallt. Men nästa vecka lovar dom plusgrader, så då kanske det sätter igång att smälta allt det här. Men vart ska allt smältvatten ta vägen? Blir nog en blöt och kladdig vår skulle jag tro...bäst att ladda upp med nya galonisar till ungarna så dom kan vara ute på dagis/skola. Så mycket enklare att spola av galonkläder än att behöva tvätta overaller/täckbrallor vareviga dag.

Själv känner jag mej inte så kry. Har ont i halsen och så där på gränsen till feber. Men jag har en penicillinkur kvar sen förra gången jag hade halsfluss, så jag har stoppat i mej första pillren idag. Har ingen lust att bli lika sjuk som jag var då i somras, när jag fick åka ambulans till sjukhuset för halsen var så svullen att jag inte kunde andas ordentligt!

Nästa vecka får jag lite annat att tänka på, för på lördagen har vi utställning med marsvinen i Kungsgården. Och det är ju jag som håller i allt fixande med sekretariatet så det blir en del jobb med det. Skönt att få något annat att tänka på. Känns lite konstigt att åka på utställning och inte ha något djur att ställa ut! Hade tänkt anmäla Filip, men hans kära burkamrat Blitz har tuggat i sej hela hans lugg...så just nu ser han inte ut som en alpaca utan mer som en texel hihi...

Tänkte även försöka gå tillbaka till jobbet på måndag, få se hur det går.

Jag skulle så gärna vilja ha ett vettigt svar på följande fråga...

Alltså vad är skillnaden i följande berättelse...

En pappa som är frånvarande i perioder i ett barns liv pga olika personliga problem, kommer och går och är pappa när det passar honom... när denne bryter ihop psykiskt och inte kan ta hand om sej själv och sitt barn och behöver proffshjälp...

När en mamma bryter ihop fullständigt psykiskt och inte orkar med sej själv eller sitt barn och behöver proffshjälp, för att hon alltid finns där, får stå ut med dagliga lögner och svek och till slut känner att botten är nådd...

Jo, jag ska berätta svaret på min undran...skillnaden är att när en pappa inte orkar, då är det tydligen ok. Då ska man förlåta och låssas som ingenting när denna är på fötter igen. Hela tiden ge en ny chans.

När mamman bryter ihop så är det fruktansvärt och avskyvärt det hon gör, hon ska straffas och späkas och spottas på...varför är det så? Jo för hon är kvinna och mamma och en mamma är skyldig att alltid finnas där för sina barn. Alltid hålla humöret uppe, alltid ta emot alla lögner och svek med ett leende på läpparna. Ta emot och tyst svälja gråten som växer i halsen. Alltid ha en öppen famn och älska sina barn villkorslöst. I det tysta gråta av maktlöshet sent om kvällarna när barnen sover.

Men vad gör man som mamma när alla krafter sinar, när allt som man gör för att uppfylla sina krav som mamma känns fullständigt meningslöst? Jo, man trampar bromsplattan i botten, kroppen skriker av självbevarelsedrift. Saker händer med ens kropp och sinne som man inte förstår och rår över. Hjärnan fungerar inte som man vill och man vill bara lägga sej ner och sova och aldrig mer behöva vakna igen. Slippa alla krav, alla telefonsamtal från höger och vänster som talar om alla problem som mitt barn åsamkar alla i sin omgivning. Slippa känna maktlösheten när man gör allt, precis ALLT för att få sitt älskade barn att må bra och vara lycklig. Man vill vara glad och lycklig men hjärnan har stängt av alla känslor. Man känner ingen glädje, man känner ingen sorg...bara en fruktansvärd vidrig, gnagande smärta i själen och hjärtat.

Man säger saker som man egentligen inte menar, ord som känns rätt för stunden, men som man samtidigt vet kommer få katastrofala följder.

Det enda jag kan säga är förlåt...förlåt för att jag är en kvinna och mamma...

Oj så tomt det är här hemma...äldsta dottern är i Mockfjärd och kommer hem i morgon, de yngre barnen sover hos sin pappa...

För att inte tycka det är allt för jobbigt med ensamheten har jag satt igång och städa. Spotifyen på högsta volym (eller ja, bor ju i lägenhet och måste visa lite hänsyn åt grannarna)...men måste pusta lite så det blev ett litet blogginlägg.

Föresten, jag har fått en till marsvins champion! PE Goldenhonan JumJums X-Carlet knep sista certet i lördags, grattis Emma!

Farbröderna som bor här....men jäklars!!!! Kom just på att Filip fyllde ju 1 år igår!! Men dom fick ett stort lass med bladpersilja så han var nog nöjd ändå...jo farbröderna nu då lever ett himla mysigt och harmoniskt liv tillsammans...gamla Blitz som är 6 1/2 år och ungtuppen Filip...dom sover tillsammans, äter tillsammans, gnager lite på varandras pälsar, men verkar i det stora hela verka trivas med varandras sällskap.

Nej, åter till städningen innan det är dax att krypa ner i sängen med Hänt Extra =)

Nu så, ser det mesta ut att ha ordnat upp sej. Till helgen är separationen ett faktum, jag och min man går skilda vägar och han flyttar till en egen lägenhet. Vet inte riktigt hur det känns, vi har trots allt varit tillsammans i över 7 år....men det hela blir nog bra i slutändan....

Igår skjutsade vi över våran älskade vita Ella till min vän Jenny...där kommer hon bo med ett gäng andra honor och leva livet. Kvar här hemma är nu bara två hanar, gammelfarbror Blitz och pälsmonstret Filip.

Sist jag hade bara två marsvin var i mitt marsvinslivs begynnesle, år 2002 då vi först köpte Bamse som sen fick en kompis Manne...sen blev dom bara fler och fler...ja ni vet hur det slutade!

-------------------------------------------------------------------

En bild på kärleken i livet...helt osminkad och så vacker!

-----------------------------------------------------------------

Dagens fynd...har ett hörn bredvid bokhyllan som är lite mörk och tråkig..men inte nu längre! Hittade en fin lampa på ÖB för 179:-