Gjorde lite förändringar här igår, tycker den här bakgrunden är himla fin!

Hemma och "vabbar" med Daniel idag, han är knökförkyld, näsan rinner och är igentäppt. Inte trevligt att lämna iväg en sån unge på dagis tycker jag. Så vi får vara hemma och mysa lite idag och i morgon.

I morse i badrummet, jag står i duschen och Daniel, snart 3 år,  kommer in för att snyta  näsan. Han tittar på mej en lång stund, lägger huvudet på sne och säger-"Mamma, jag ältar dej"...då blir man lite lite varm i hjärtat..

Hon var snygg hon, JumJums Fairline...tyvärr utvecklade hon OD i allt för tidigt ålder och fick lov att tas bort...

Fy sicket regnande det var idag då! Tom djuren verka tycka det är trist, ligger i varsina hörn och sover...

Ska väl ta och bada Filip nån dag här tänkte jag, så han är fit for fight tills nästa helg. Hans päls börjar bli rätt så lång och fin igen. Även luggen hänger med. Ångrar mej faktiskt lite lite att jag inte orkade hålla honom i päls, men å andra sidan hade det nog varit svårt att kunna konkurera med de erfarna alpacautställnarna...fast man vet ju aldrig?

Nåja, jag får göra ett nytt försök med nån annan alpaca i framtiden.

Försten, finns det nån som har en bur till övers? Skulle behöva en som är minst 120 cm lång...gärna längre.

Det är rätt så otroligt vad vi svenskar klagar och besvärar oss över dagligen, sk I-landsproblem.

Tex, när det bara finns 500 lappar i uttagsautomaten, när man står och kollar in i garderoben och säger att "-fan, jag har inget att ta på mej", eller när man svär för att plasten som sitter runt gurkan är så svår att få av, eller när det inte finns nåt intressant att titta på på tv, eller man svär över att det regnar ute, eller man undrar vad man ska laga till middag, eller man ska ta sej ett glas vatten och man blir irriterad över att vattnet aldrig blir tillräckligt kallt...

Men så kom jag att tänka på det här med vardagssysslorna, flera som är nödvändigt ont men ack så nödvändiga. Jag försökte komma på vad för syssla jag tycker är absolut tråkigast? Kom fram till att det är i regionen diskmaskinen...formligen HATAR att både plocka i men framförallt plocka ur och ställa in i skåpet....såååååååååååå tråkigt så klockorna stannar!

På andra plats kommer nog hänga tvätt...när ska det finnas en tvättmaskin som först tvättar, sen torkar tvätten och sen sorterat all tvätt i varje familjemedlems hög?? Jag lovar, när den maskinen kommer ut på marknaden kommer jag offra hela min månadslön för att få ha en i mitt badrum!!

Tredje plats då? svårt måste jag säga, kan vara dammsugning, men kom på att det tycker jag faktiskt är rätt "kul". För det blir ett fint resultat och man känner sej nöjd efteråt...nej, på tredje plats kommer nog att bädda sängen...det ser himla fint och trevligt ut när sängen är bäddad och överkast och kuddar ligger på plats...men jag bryr mej faktiskt inte så mycket när den är obäddad heller...så mycket enklare när man ska gå å lägga sej på kvällen...

Lånade dotterns fina kamera häromdagen, och passade på att fota djuren när solen sken. Blev hyffsat bra bilder tycker jag, mycket kvar att lära om alla funktioner på kameran!

Först ut har vi JumJums Farbror Blitz, som fyllde 6 år förra veckan. Blitz är en riktigt gatukorsning, med alla möjliga raser i sej. Han föddes i våran allra första kull!

Våran andra hane är alpacan Happy Days Filip Havtorn.

Blitz ock Filip delar bur och är himla bra polare, aldrig något bråk eller gnabb där inte!

Sen har vi tjejerna, först ut är det JumJums Ella, och hon är Jennies alldeles egna petkelisgris. Ella är född snäll och tam tror jag! Hennes pappa är Farbror Blitz föresten och Ellas mamma är en champion chokladdalmatiner hona som tyvärr dog alldeles för tidigt...

Vidare har vi golden dutchen JumJums Hilda, hon är född i våran sista kull, som kom i höstas. Hilda är min petgris som jag ställer ut med framgång =)

Sist och även minst och yngst i gänget i honburen har vi lilla virvelmonstret Semlan. Henne hittade jag ju i djuraffären tidigare i somras och mitt hjärta smälte!

Förra helgen hade vi i SMF Mitt dubbelutställning i Järbo. I om med att det är dubbelutställning, kan man ställa ut djuret två gånger...med andra ord två utställningar på en dag. Som vanligt är vårt glada Mittgäng så himla duktiga att organisera och jobba tillsammans. Allt flyter på helt suveränt bra!

Mina resultat då...

Filip ställdes i klippt långhår och han fick 90p av båda domarna, och blev 3a för båda.

Ella och Semlan gick det väl sådär för, Ella börjar bli lite kantig och Semlan saknar ännu lite massa.

Men Hilda, hon fick silverkort av båda domarna och kan nu titulera sej GP!

I finalen blev hon BIS1!!! Så vi fick med oss 3 fina rosetter hem =)

Nästa utställning blir i Örsundsbro i den 5 september och med dit följer bara Filip och Hilda.

Avslutar med en bild på lite krusiga alpacamorrhår =)

I morgon har vi i SMF Mitt vårat årliga Klubbmästerskap. Jag har anmält 4 st i petclass (stackars Farbror Blitz blir själv hemma hela dagen) och ska snart sätta igång med deras skönhetsbad. Dom får först bada, sen fönade torra, får klorna klippta och filade, tassarna insmorda med salva, öronen rengjorda och sen ska dom vara "fit for fight" tills i morgon.

Pälsmonstret Filip fick sitt bad i onsdags. Han har SJUKT mycket päls den killen! Jag snaggade honom kort tidigare i somras när det var så hiskeligt varmt, och nu har den växt ut igen. När han väl hela pälsen var genomdränkt under vattenkranen, var han så tung så han var helt oförmögen att röra sej! Så det blev ett snabbt bad, först schampoo och sen massor av balsam. Sen dax för det jobbiga...att få honom torr!! Efter en halvtimme med fönen så började det lukta bränt...av fönen inte av Filip...så det var bara att avsluta och han fick gå tillbaka till buren. När jag sen på kvällen, typ 8 timmar senare tar upp honom för att kamma, så är han fortfarande fuktigt!! Fram med fönen igen, och nu så blev han riktigt torr...och utkammad.

Köpte ju Filip mest som en lite kul grej, jag ville ha nåt att ställa i framtiden och tänkte det vore kul med ett klippt långhår. Lite baktanke var det även med tanke på min ev framtida domarutbildning. Hade ju några sjukt fula sheltisar i början av min raskarriär, och dessa var långt ifrån rastypiska...så nu ville jag ha något snyggt och rasmässigt bra att öva på.

Så det blev Filip, egentligen ville jag ha en hona men jag smälte ju direkt när jag såg att han var näst intill helt golden...jag och mina goldens (usch vad jag saknar dom)

Jag var ju himla duktig där ett tag och lyckade hålla honom i päls så pass att han fick ett Cert och en BISjr 4 placering. Men sen kom våran flytt vilket inte gav mej ordentligt med tid över för att rulla om honom varenda dag, dessutom kom den här hiskeliga värmen och jag såg att han mådde riktigt riktigt dåligt med all sin päls...så då åkte saxen fram, och han fick flytta ihop med våran gammelfarbror Blitz...vilket var en succé, dom blev riktigt bra polare på en gång!

 Filip hade då han rullades lite knepigt temperament, han ville inte gärna fångas i buren utan for runt som en galning! Sen gillade han verkligen inte när rullen skulle sättas dit, själva kamningen var och är inga problem.

 Men så fort han slapp rullen och fick en kompis blev han riktigt trevlig att hålla på med...tills för nån vecka sen...han har helt plötsligt börja hugga efter mina händer! När han är på golvet och springer och jag sätter mej ner för att klappa så hugger han så fort jag kommer i närheten av hans huvud. Kroppen är inga problem att klappa, men huvudet är visst känsligt. Lika så om jag stoppar ner handen i buren så hugger han efter mej...riktigt riktigt läskigt!

Jag är ju onekligen lite orolig för mina barns skull, burarna står ju öppna uppetill, så barnen kan kånka och bära på sina marsvin bäst dom vill...men nu känner jag att jag måste nog stänga till killarna...vill inte riskera att nån av barnen blir bitna...

Saknar det här med marsvinsbäbisar, och det skulle vara himla trevligt med en långhårskull nån gång...men jag vet allvarligt talat inte om jag är så sugen på att avla på det där temperamentet??

Filip har en stamtavla som är helt suverän, med idelt toppdjur, sen hans päls! Men, jag har alltid tyckt att temperamentet spelar en himla stor roll i det hela...himla svårt!

Kan ju även tala om att min allergi är under kontroll, får lite nysattacker emellanåt, men fullt hanterbara...känns skönt att kunna ha lite marsvin kvar ändå...

Johanna fyller ju tonåring om några veckor, och hon fick sin födelsedagspresent lite tidigare än vad det var tänkt.

Det blev en sån här...en Nikon D60 systemkamera....

Så i kväll har det fotats för fulla muggar! Men av alla 200 bilder som lagts in i datorn så har jag valt 3 st bilder på mina ungar.

Först ut Jennie....

Sen har vi Daniel, eller Diddi som han kallas till vardags...

Och sist ut Johanna, helt vanlig utan en massa smink och framförallt glad och tillfreds med livet!