Jag förstår inte hur man kan sakna en människa så mycket? Jag hade en dröm i natt, och jag vaknade med alldeles tårvåta kinder...en dröm om att allt var som vanligt och att du fanns där med oss...fast det gör du ju förstås. Jag vet att du finns med oss varje dag, varje minut, varje sekund. Du finns där och ger oss råd och vägledning när vi ber om det.

Det är över ett år sen du lämnade oss, men jag skänker dej en tanke vareviga dag...och just nu hade vi verkligen behövt dej!

Gjorde lite förändringar här igår, tycker den här bakgrunden är himla fin!

Hemma och "vabbar" med Daniel idag, han är knökförkyld, näsan rinner och är igentäppt. Inte trevligt att lämna iväg en sån unge på dagis tycker jag. Så vi får vara hemma och mysa lite idag och i morgon.

I morse i badrummet, jag står i duschen och Daniel, snart 3 år,  kommer in för att snyta  näsan. Han tittar på mej en lång stund, lägger huvudet på sne och säger-"Mamma, jag ältar dej"...då blir man lite lite varm i hjärtat..