Det här har varit en sån här dag som man bara önskade att man kunde radera ur livet.

För att börja från början har våran familjesituation varit fullständigt kaotisk de senaste veckorna, beroende på en dotter som mått jättedåligt och inte klarat av att sköta skolan ordentligt. Jag har suttit otaliga timmar i telefonen i samtal med olika instanser för att försöka få hjälp med henne. Som en sista utväg såg jag att hon skulle bo hos sin pappa under några veckor, så jag fick en chans att "ladda upp batterierna" igen.

Idag på jobbet blev jag uppringd av Johannas rektor, som berättar att Johanna sitter i ett hörn och är fullständigt förkrossad, för hennes pappa har berättat för henne att jag inte vill att hon ska vara hemma och att jag vill skicka i väg henne till ett fosterhem!! VAAA! Så har jag väl varken uttryckt mej eller menat! Och hur kan man som vuxen och förälder säga så till sitt barn?

Jag bröt fullkomligt ihop på jobbet och kände att jag måste få prata med henne och förklara vad jag medat. Jag lämnade jobbet och körde de 20 minuterna hem störtgråtande! Tur att man kan vägen....

Väl där fick jag och Johanna komma in till rektorn och prata, det slutade med att vi alla tre satt och grät, men många kloka och tröstande ord gjorde att vi gick därifrån med varsitt leende.

Vi fick prata ordentligt med varandra, jag och Johanna och nu känns allt så mycket bättre!

På kvällen kom mormor och morfar och tillsammans firade vi Johannas avslutning.

Så här fin var hon då =)

Väl hemma igen blev det tårta, marängbottnar med grädde, krossad dajm och jordgubbar...mums!

Sen var det dax att natta djuren, och hittar min vackra satinhane Aston Martin död i sin bur. Han verkar bara ha somnat in, för han var som vanligt mitt på dagen.

I morgon har jag sovmorgon och börjar inte förens kl 10, så nu ska jag ta mej ett välförkänt glas rött....jävla skitdag....