Känner att jag måste få skriva av mej lite ord och känslor jag har inom mej.

Ibland känner jag mej som en riktig bitch, som bara tänker på mej själv och ignorerar alla de jag har omkring mej...alla nära och kära. Men just nu mår jag riktigt riktigt dåligt! Mest fysiskt...är inne på 3 veckan nu med den här förbannade hostan, och har dessutom fått en infektion där nere, som jag fått antibiotika för hos farbror doktorn idag.

Men allt detta må dåligt i kroppen, får mej även att må dåligt i själen. Jag är näst intill dödens trött och har absolut ingen ork för någonting. Vårat hem är ett hem i förfall. Dammråttorna växer sej gigantiska i hörnen, tvättberget växer snart ut från badrummet...och mina stackars djur får bara den allra nödvändigaste omsorg som dom behöver...dvs vatten, hö och gräs. Jag får så dåligt samvete för dom pockar verkligen på min uppmärksamhet så fort dom ser mej...men jag orkar bara inte!

Och jag vill inte ha det så här, vill inte må så här....det är inte JAG! Och då får jag lite panik...och ett himla dåligt samvete för allt...och mår ännu sämre...

Men, jag vill ändå dela med mej av min kärlek till några människor som finns i mitt liv...finns där hur sur och grinig jag än är...

Skulle väl vara läge att börja med barnen, men dom är ju självskrivna. Dom är helt underbara när dom märker att mamma mår dåligt. Dom är förvånandsvärt "självgående" och fixar och trixar med det mesta, utan att behöva min hjälp hela tiden...utan jag får en chans att vila.

Nästa person är min fd man Micke. Vi har nu varit skilda i 1 1/2 år, och bor några minuter från varandra. Vi har idag en mycket nära kompisrelation och han ställer alltid upp för mej när jag ber honom...som idag när jag inte orkade åka ner och hämta min medicin...då fixade han det! Han är en toppenpappa till våra barn och en av mina allra bästa vän! Få förunnat att kunna ha en sådan relation till sin exmake ;)

Sist min nuvarande Micke (jag gjorde det enkelt för mej och skaffade en ny partner med samma namn)

Du är mitt livs kärlek, min soulmate. Jag älskar dej mer och mer för varje dag som går, undrar så om det finns något stopp för hur mycket man kan älska/vara kär i en människa???

Vi har snart varit tillsammans i 3 månader och det känns som ett helt liv. Vi saknar varandra redan innan vi skils åt...

Micke, du är mitt liv, min livsglädje!!

Tack för att ni finns i mitt liv, och står ut med min sura min....