Jag blir så ledsen...vem är du som vill mej så illa? Hur kan du kommentera mitt inlägg, där jag skriver hur dåligt jag mår, med "som man bäddar får man ligga"....jaha! Så det är MITT fel att en nära släkting lider av svåra hjärtbesvär? Så det är MITT fel att folk i min lokaförenings styrelse inte sköter sina uppdrag? Du är för fan inte klok på en enda fläck! Det är just såna personer som du som får mej att totalt må ÄNNU sämre! Så, tack så jävla mycket! Du har vunnit...nöjd nu? 

Du har inte en aning om vem jag är, och jag vet inte vem du är...tack och lov! Varför lägga ner denna energi på att bryta ner mej ännu mer? Sköt ditt jävla fucking bitterliv så ska jag försöka sköta mitt....ursäkta mina vänner för mitt språk,men sånt här tolererar jag banne mej INTE!...

Nu ber jag dej, vänligt men bestämt, att i fortsättningen,  ge sjutton i att läsa min blogg, och framförallt kommentera...

Till sist, om du nu kan vara så jättetuff och skriva skithäftiga kommentarer, varför gång efter gång vara anonym? Skitcoolt, eller hur? *not*

Första ridlektionen är avklarad. Å jistanes en sån värk i kroppen jag har! Jag lovar, varenda muskel i hela koppen har jag använt =)

Men så roligt det var. Det märks då rakt inte att jag inte ridit på så lång tid, kändes helt ok från första början. Klarade tom av att göra skänkelvikningar både i skritt och trav utan att få allt för många "bannor" av ridläraren *stolt*

Så nu riktigt längtar jag till nästa fredag då det är dax igen!

Men jag får snusa hästdoft redan i morgon igen, då det är äldsta dotterns tur att rida =) Har lovat att leda henne....om jag tar mej ur sängen förstås, hela kroppen lär nog protestera!

Har varit och lämnat in massor av barnkläder till försäljning på bytesmarknaden i morgon. Så förhoppningsvis blir det ett välkommet tillskott i kassan...

Skulle verkligen behöva trycka på paus en stund just nu. Paus i livet, för att hämta kraft och klättra upp från det nedersta pinnhålet jag befinner mej på just nu. ALLT tycks gå emot mej just nu...sjuk familjemedlem, folk som inte fullföljer sina ansvarsområden, trotsig dotter, folk som skriver elaka kommentarer i min blogg...osv osv...

Jag önskar att det skulle gå att trycka på livets pausknapp, krypa ner under täcket och sova sova sova, vakna,  full av energi och handlingskraft för att orka med nåt som så enkelt att kliva upp varje morgon...

Nej, fy fan...life sucks....

Men, jag ska iallfall iväg och rida om en stund, och DET ska bli roligt!