För att nu klargöra en del, ang en arg kommentar i mitt förra inlägg....

Läs nu ordentligt flera ggr, så inte någon missförstår det hela, och känner att denne måste skriva nåt arg....igen.

Min satinhona Fairlaine avlivade alltså igår. Det gjordes på ett fullständigt humant och etiskt riktigt sätt, och hon behövde inte lida en sekund.

Anledningen till att jag tog det beslutet var att, på inrådan av en mycket duktig och erfaren domare, som tydligt kände att hon hade tendenser till början av OD, eller satinsjuka som det oxå kallas. En sjukdom som drabbar just satiner, och gör att skelettet kalkas ur och till slut kan dom inte gå utan ligger bara på sidan. Jag tog bort en annan satin i början av sommaren, SV-06 SCh Dovne, som då hade en rätt så långt framskriden form av OD. Varför jag inte tog bort henne tidigare var pga att jag inte hade en aning om hur symptomerna för OD såg ut. Men insåg till slut att det var det som var felet, och hon avlivades alltså.

Jag må vara en fruktansvärt vidrig människa som avlivar djur, innan dom är "riktigt" sjuka...men i det här fallet ansåg jag att det var mer humant mot henne att slippa utveckla OD ordentligt och få svårigheter med att gå...

Nu går det hemska faktumet inte att förtränga längre, hösten är verkligen här! Hur vet jag det? Jo, jag fick lov att ha strumpor på mej igår för att inte frysa om fötterna! Jag HATAR strumpor, verkligen hatar hatar hatar att stänga in fötterna i ett sånt otyg, men nödvändigt i detta land.

Igår var jag en sväng till Romme och kollade på islandshästtävlingar. Det var "min" förening Odinns Islandshästförening som ordnade Dalamästerskap. Attans så kul att känna hästdoft och se flygande yviga manar bölja igen. Men inte många ansikten jag kände igen. Några gamla ringrävar som fortfarande håller på. Sista gången jag tävlade var med min vackra isabellfarbror Lýsingur, i maj-94. Då var han 26 år och vi gick till final i både tölt och fyrgång! Min älskade Lýsing, saknar honom ibland så det riktigt gör ont!

Roade mej även igår med att möblera om i varenda bur hos marsvinen. 8 nya avelspar blev det...så nu väntas babyboom i mitten av november. Det blir framförallt ett gäng med goldens, både self och crested. Sen två rexkullar och två chokladkullar, en ev med lite dalmisar i...

Sen lite tråkigheter, vackra satinhonan Fairline fick somna in...innan hon utvecklar satinsjukan ordentligt och får ont. Fruktansvärt tråkigt på ett så vackert djur =(

Nu blir aldrig aldrig någonsin mer någon satin hos mej. Föds det någon igen så kommer den omedelbart att säljas, så fort den är leveransklar!

Det känns himla skönt faktiskt att det är ett uppehåll ett tag i utställandet. Det har varit 3 utställningar nu tätt inpå varandra, så det känns som om jag inte gjort annat än att trimmat marsvin. Nästa anhalt blir i Kallhäll i slutet av oktober, och då blir det ett helt nytt gäng som ska debutera på domarbordet. Hur spännande som helst =)

Fortfarande ingen katt....