Nyss hemkommen från Akuten. Dottern fick mer och mer ont neråt levern, så det blev att vi åkte in ändå. Men väl där hade hon inte ett dugg ont någonstans, trots att läkaren klämde överallt....så faran är över och Jennie är som vanligt...nästan...

Har jobbat långpass idag, vickat för en personal som skulle på kurs. Men det är himla kul att hoppa in i barngruppen emellanåt. Klarade dagen gallant, trots grym träningsvärk sen gårdagens jympapass!

På väg hem ringer mannen och är alldeles upprörd, mellantjejen har ramlat ner från en stol rakt på en utdragen kökslåda som tog så illa, rätt på revbenen. Jag ilar hem och finner dottern liggandes i sängen med ett stort sår och ont som sjutton. Men hon andas normalt men det smärtar enormt på henne. Hon jämrade sej tom när hon sov djupt och jag försiktigt la min hand över för att försöka känna om nåt är av. Ingen idé att åka in till Akuten, för där gör dom ändå ingenting. Så det blir en VABdag i morgon. (För er som inte har barn så betyder VAB "vård av barn")

Sen ringer en nära anhörig och berättar att han ska läggas in på lasarettet i morgon och operera bort prostatan pga begynnande cancer....

Å så har jag det där som bara vi tjejer har emellanåt....

Nu ska jag lägga mej i soffan med en lurvig och varm katt på magen, äta räksmörgås och glo på tv....