Ibland är man på rätt plats vid helt rätt tillfälle!

Igår kväll, när vi käkat middag, säger jag att nu går jag ut och matar djuren. 4 åriga Jennie hojtar att hon vill följa med ut och hjälpa till, samt gosa lite med sin älskade pettis Ella. Jag kollar igenom djuren medans Jennie står på en pall och ger kraftfoder i stora buren. Rätt som det är så utbrister hon, men mamma, kolla vad den där svarta och vita bajsar! Men hon bajsade inte utan det var en svart liten nos som kikade fram därbak. Wilma såg väldigt fundersam ut så jag fick hjälpa till lite att dra fram ungen. Men väl framme så började Wilma tvätta av den lille, och snabbt därpå så kom det en till liten kolbit.

2 stora och fina pojkar blev det, nästan helt svarta sånär på lite goldenfält lite här och där. Jag hade hoppats på liiiite vitt men inte då.

Det här är äldsta dottern Johannas kull, Wilma är hennes pettismarsvin. Jag undrade vad dom skulle heta....Charles och Ingvar, som han i Jönssonligan....så nu heter dom så *suck*

Men hur som helst kan man ju undra hur många små barn det är som får vara med om det här med djurfödslar. För Jennie är det fullt naturligt att det föds marsvin och ibland dör dom, inget konstigt med det (lite makabert var det kanske när hon hittade en liten död unge som jag inte hunnit tagit bort, och som hon stolt kom med i näven och lekte på golvet med...hopp hopp hopp, kolla mamma vad marsvinet kan hoppa!)