Jag HATAR att köpa nya jeans! Eller köpa är väl helt ok, men att prova???

Igår var det dax, jag har två par idag som är gångbara, de ena är lite för små och de andra har ett stort hål på insidan av låret.

Jag klev innaför tröskeln på Lindex och hittade rätt snabbt ett par rätt schyssta bralls för 399:-. Grabbade tag i ett par i den storleken jag dragit de senaste åren..... Piiiiiiiiinade mej in i provhytten för en snabbprovning...jodå, dom satt himla snyggt och dom gick att knäppa runt midjan utan akuta andningsbesvär....nu har jag haft dom på mej hela dagen och jag har insett att dom är FÖR STORA!!! Känns i och för sej rätt kul, att jag äntligen kan gå ner en storlek...mindre kul att faktum är att jag måste gå tillbaka till Lindex och köpa ett par till i en storlek mindre...men jag tänker inte kassera dom här för det...det finns himla snygga nitbälten man kan använda, så åker dom inte ner över halv röven ;)

Handen på hjärtat, hur många vänner har du? Alltså riktiga vänner, och inte "bara" kompisar?

Jag har 3 riktiga vänner. Först har jag S, som jag känt på riktigt i snart 12 år. S och jag vet allt om varandra, massor av saker som bara hon och jag vet! Vi umgås inte så ofta nuförtiden, men när vi väl gör det så är allt som det brukade vara....

Sen har jag min marsvinsvän J, det skiljer massor av år mellan oss, men ändå så är vi sååååå bra vänner...jag stöttar henne när hon har det jobbigt och vice verca...

Sist har jag L, ett litet yrväder från Colombia, 152 hög men ack så underbar! Tyvärr är hon och hennes son tvärallergiska mot pälsdjur, så besöken hos varandra blir inte så täta...men attan vad roligt vi haft under de år vi känt varandra!!!

Till sist vill jag nämna min allra allra bästa pojkvän Magnus. Vi lärde känna varanda när jag var 17, och Magnus ett år yngre. Vi var ett kärlekspar under en period, men jag märkte snart att nått inte var som det skulle. Kort därefter berättade Magnus att han nog var homosexuell. Det hela kändes nog ganska jobbigt och pinsamt för mej, men jag valde ändå att behandla Magnus som en mycket god vän...tyvärr så gjorde inte så många andra det...Magnus och jag har massor av helt otroligt roliga minnen tillsammans...Jag har följt honom genom alla hans relationer, funnits där för honom när han mitt i natten ringt och gråtit hysteriskt för att han blivit lämnad av någon pojkvän....På midsommarafton 2001 valde Magnus att avsluta sitt liv...varför är det nog  inte många som vet...jag har frågat mej om och om igen, varför ville han inte berätta att han mådde så dåligt???? Varför fick jag inte en chans att försöka få honom att älska livet igen??

Dagen då det var Magnus begravning befann jag mej på semester i Grekland, jag ville helt enkelt inte vara med på hans jordfästning....jag gick en hel dag på stranden fram och tillbaka för att finna en vacker sten, att slänga ut i havet, som mitt minne till min älskade vän....

Jag saknar dej så min innerligt älskade vän....om du bara hade orkat berätta....

Det bidde inget nytt hus för oss....våran bankkille hade fått bannor av högsta chefen, att han lovat oss låna liiiiiite för mycket. Så vi får stå ut i vårat hus i nåt år till, iallafall tills jag hittat nåt heltidsjobb. Nu är det ju inte på något vis panik att byta hus, lillprinsen Daniel sover i vårat sovrum än ett tag utan problem. Huvudsaken är att dom stora flickorna har varsitt eget rum.