Handen på hjärtat, hur många vänner har du? Alltså riktiga vänner, och inte "bara" kompisar?

Jag har 3 riktiga vänner. Först har jag S, som jag känt på riktigt i snart 12 år. S och jag vet allt om varandra, massor av saker som bara hon och jag vet! Vi umgås inte så ofta nuförtiden, men när vi väl gör det så är allt som det brukade vara....

Sen har jag min marsvinsvän J, det skiljer massor av år mellan oss, men ändå så är vi sååååå bra vänner...jag stöttar henne när hon har det jobbigt och vice verca...

Sist har jag L, ett litet yrväder från Colombia, 152 hög men ack så underbar! Tyvärr är hon och hennes son tvärallergiska mot pälsdjur, så besöken hos varandra blir inte så täta...men attan vad roligt vi haft under de år vi känt varandra!!!

Till sist vill jag nämna min allra allra bästa pojkvän Magnus. Vi lärde känna varanda när jag var 17, och Magnus ett år yngre. Vi var ett kärlekspar under en period, men jag märkte snart att nått inte var som det skulle. Kort därefter berättade Magnus att han nog var homosexuell. Det hela kändes nog ganska jobbigt och pinsamt för mej, men jag valde ändå att behandla Magnus som en mycket god vän...tyvärr så gjorde inte så många andra det...Magnus och jag har massor av helt otroligt roliga minnen tillsammans...Jag har följt honom genom alla hans relationer, funnits där för honom när han mitt i natten ringt och gråtit hysteriskt för att han blivit lämnad av någon pojkvän....På midsommarafton 2001 valde Magnus att avsluta sitt liv...varför är det nog  inte många som vet...jag har frågat mej om och om igen, varför ville han inte berätta att han mådde så dåligt???? Varför fick jag inte en chans att försöka få honom att älska livet igen??

Dagen då det var Magnus begravning befann jag mej på semester i Grekland, jag ville helt enkelt inte vara med på hans jordfästning....jag gick en hel dag på stranden fram och tillbaka för att finna en vacker sten, att slänga ut i havet, som mitt minne till min älskade vän....

Jag saknar dej så min innerligt älskade vän....om du bara hade orkat berätta....

Det bidde inget nytt hus för oss....våran bankkille hade fått bannor av högsta chefen, att han lovat oss låna liiiiiite för mycket. Så vi får stå ut i vårat hus i nåt år till, iallafall tills jag hittat nåt heltidsjobb. Nu är det ju inte på något vis panik att byta hus, lillprinsen Daniel sover i vårat sovrum än ett tag utan problem. Huvudsaken är att dom stora flickorna har varsitt eget rum.

Känner mej alldeles vimmelkantig! La mej i solstolen och tvärsomnade..vaknade av att jag drägglade så där lagom oklädsamt...men skönt var det =)

Har även kunnat suttit UTE och trimmat pälsen på marsvinen som ska med på utställning nästa helg...så bekvämt och ack så bra man ser i solljuset...

Tänk vad livet känns så mycket lättare, när det är sol och värme. Ungarna kan vara ute och greja i trädgården, utan massa bylsiga overaller och osmidiga vantar.

Har varit en rätt så mysko dag idag. Alla på jobbet har flytit omkring med allvarliga miner, i sina egna tankar och funderingar. Själv har jag fällt en och annan tår, har haft väldigt nära till gråten ända sen i morse. Men nu har nog den värsta avgrundskänslan försvunnit...tänker så mycket på Englas mamma...

Men nu över till något annat, en rapport från Trädgårdsmässan igår!

Jag och kära mor bokade in oss på en sån där organiserad bussresa tur och retur, himla bekvämt att slippa köra den långa biten själv..speciellt när vi skulle hemåt, aptrött som man var vid det läget.

Min höjdpunkt på mässan var 2 saker, att få köpa ett gäng Liljelökar samt kolla in montern med Svenska Hoyasällskapet.

Mors höjdpunkt var att hitta någon ovanlig pelargon.

Mål nr 1, leta försäljare av liljor...såna fanns det gott om kan jag säga! När vi anlände vid 11-tiden fick man köpa 6 lökar för 100:-....men jag hade fått tips av en luttrad Trädgårdsmässobesökare, att ha is i magen och vänta till em, då är dom billigare!!!

Och nog sjutton hade jag is i magen allt, när kl var 15.30 tyckte jag det var dax för mej att shoppa liljelökar...jag fick inte 6 st för 100:- utan 15 st för 100:-!! Snacka om kap. Tyvärr så blandade försäljaren rätt så friskt ihop alla lökar i samma påse, så det får bli en överraskning sen när dom kommer upp, vilka färger som jag satt var någonstans.

Men innan jag shoppade lös på lökarna så besökte vi såklart alla glada Hoyamänniskor i deras monter. Jag letar efter en sort som heter

 h.telosmoides...det fanns en sån stickling till försäljning, med 4 blad varav 2 var gula och tråkiga och kostade.....200:-!! Jag trodde dom skämtade, missade en auktion på sen sån stickling förra veckan på Tradera, och den gick för 25:- och var mkt större....

Nåja, insåg snabbt att alla sticklingar var helt sjukt dyra! Hade bara råd att köpa en enda, för 80:- fick jag en mkt fin rotad stickling av h.erythrostemma...

Mamma hittade 5 st fina sticklingar av lite ovanliga pelargoner, så vi var mkt nöjda med dagen. Otroligt ont i hela kroppen hade vi, och jag somnade nånstans vid Årsta Partihallar och vaknade inte förens i Sala.

Här skulle jag skriva om min trevliga dag på Trädgårdsmässan igår...men det kom av sej lite.

På vägen hem så ringde först min närmaste chef och berättade att våran "högste" chef, den som är bas för hela vårat skoldistrikt, hastigt avlidit...

Sen hör vi beskedet om Engla....

Så glädjen kom av sej....

Känner mej just nu lite tom inombords. Mordet på Pernilla har följt mej under alla dessa år. Jag bodde då bara några 100 meter ifrån där hon mördades, och har otaliga ggr fått redogöra inför polisen, vad jag och min dåvarande pojkvän gjorde den natten...alla i det här området förhördes säkert 10ggr, ifall vi sett eller hört nåt.

Jag och min pojkvän hade varit ute på krogen, och kom hem, troligtvis, bara några minuter innan det här hände. Säkert har vi sett Pernilla och hennes förföljare på vägen hem, men sånt tänkte man ju absolut inte på! Att det nu är uppklarat är jag otroligt tacksam för, speciellt med tanke på Pernillas familj, som äntligen kan få ro...

Skänker också massor, massor av tankar till Englas familj.....

Jag är i det flesta fall emot dödsstraff. Men i detta fall tycker jag att denna mannen förverkat sin rätt att leva...måtte han aldrig bli utsläppt bland oss igen!

Nu har vi bestämt oss, jag och äldsta dottern...det blir en dag på Peace and Love i juni!!!

Vi åker tid på fredagen, och får se (eller vill helst se):

Sex Pistols

The Cult

The Haunted

The Hellacopters

Millencollin

tAkidA (ja jag vet det är mesigt...men jag tycker dom är trallvänliga att lyssna på i bilen)

Tyvärr missar vi på lördagen (pga av att jag och mannen ska på bröllop)

Hurriganes

In Flames

Entombed

Lillasyster

W.A.S.P

Mustach

Men dom kan vi nog leva utan, det viktigaste är SEX PISTOLS!!!!!!

Men hörrni, förstå! Att som 40 årig mamma, få stå med sin 11 åriga punkdotter, och kolla på mina första stora idoler!!! Och vi båda kan sjunga med i texterna...nostalgi

Daniel, snart 1 1/2 år gillar skarpt att få hjälpa till med djuren. Visserligen är det roligare att tömma ur maten istället för att lägga i den!

Följetongen om mina marsvin och ringormen börjar se ett slut! Samtliga drabbade är klart på bättringsvägen.

Frågan är nu om det verkligen ÄR ringorm dom har/haft???

Det "enda" jag har gjort med dom, är att badat samtliga en gång i Malaseb shampoo, sen smörjt de drabbade områdena med Cortimyk, salva med lite cortison mot fotsvamp på människor....och så sanerat alla burar så klart.

Det här första kortet på Ella är taget den 31 mars...

Och detta kortet är taget alldeles nyss....